Foto: Sven-Olof Ahlgren, UNT

Jag har haft den stora glädjen och förmånen av att ha fått göra en mångfasetterad naturskydds- och miljövårdskarriär i Sverige och internationellt. Jag fick leda Svenska Naturskyddsföreningens arbete under den period på 70- och 80-talen då föreningen gick från 30 000 medlemmar till 200 000 medlemmar och jag fick därefter förtroendet att på Sida bygga upp biståndets miljöarbete som chef för Sidas miljöpolicyenhet. Allt har ingått, från lokala detaljer till övergripande internationella och globala strategier, från skyddet av enstaka arter till världens användning av miljöekonomisk analys och miljöekonomiska styrmedel. För att inte tala om jordklotets ekosystemtjänster eller sambanden mellan miljö å ena sidan och fattigdom, genderaspekter, konfliktrisker, migration, m.m., m.m…. å den andra. Den hållbara utvecklingens – om den nu finns – ytterst komplexa problematik.

 

En webbplats kan utformas på så många olika sätt. Hur man än gör blir det bara några ytterst få axplock ur tillvaron. Jag har ändå velat ge några glimtar av vad jag ägnat mig åt och en del av det jag tycker har betytt och betyder mycket. Inklusive en del av mina andningshål. Här följer ett urval bilder och reflektioner, men också ett utifrånperspektiv  som min nära vän och tidigare chefredaktören för Sveriges Natur, m.m., Lars Vaste, har bidragit med.

Mats

 

Vännen Mats

Jag träffade Mats Segnestam för första gången på Svenska Naturskyddsföreningens riksstämma. Det var 70-tal och jag var miljöreporter på Expressen. Stämmodeltagarna tågade genom staden med blåsorkester i spetsen och plakat mot älvutbyggnad och förgiftning av naturen. Längst fram gick Mats. Det skulle bli en livslång vänskap.

Det var under 70-talet som miljörörelsen tog fart i spåren efter Tyst vår, FN:s första miljökonferens 1972 i Stockholm och tillväxtpolitikens envisa tro på ”end of pipe”-lösningar. Svenska Naturskyddsföreningen växte så det knakade och blev en verklig folkrörelse (enligt den statliga definitionen på en folkrörelse). Svenska Naturskyddsföreningen (bildad 1909) hade ökat från 100 till 200 lokalföreningar under 70-talet. Medlemstillströmningen fortsatte under 80-talet och passerade 200 000 i samma veva som Mats slutade som chef för Naturskyddsföreningen för att istället lyfta in miljöfrågorna i Sidas biståndsarbete.

Mats får ta åt sig en hel del av äran för att Naturskyddsföreningen blev den största och inflytelserikaste folkrörelsen för natur- och miljöengagerade. Han har visserligen varit lite av en doldis för den breda allmänheten, men hans visioner, strategier och förmåga att envist gå från A till B har haft avgörande betydelse för att stärka och flytta positionerna för naturskyddet och miljöfrågorna, för miljörörelsen.

1984 lyckades Mats övertala mig att börja på Naturskyddsföreningen som chefredaktör för medlemstidskriften Sveriges Natur. ”Jag vill att du gör Sveriges Natur till ett magasin i klass med National Geographic”, sa Mats med en glimt i ögat. Det var ju lite svårt att motstå. Visserligen kunde han inte erbjuda samma resurser som den världsberömda tidskriften, men upplagan var imponerande och Mats tilltro var inspirerande. Jag imponerades av Mats vilja, visioner och envishet. Ständigt lika påläst och ständigt uppdaterad. Jag har fortfarande två tjocka pärmar i hyllan som det står Mats på. De är fyllda med hundratals lappar, tidningsklipp, tips och idéer som Mats levererade till mig som chefredaktör. Varje tips alltid åtföljt av välgrundade handskrivna motiveringar till varför Sveriges Natur borde skriva om just det. En del av tipsen blev till verkliga reportage, Mats gav aldrig upp och har fortsatt att förse mig med kloka idéer, spännande tips och viktiga tankar under alla år sedan dess.

”Det finns alltid en människa bakom varje ståndpunkt och beslut. Synliggör och ställ personen till svars, klaga inte på systemet utan på de makthavare som har ställt till det”, brukar Mats uppmana. Att avslöja tillståndet och sprida kunskapen har alltid varit Mats ledstjärna.

Det blev bara fyra år tillsammans med Mats på Naturskyddsföreningen innan han drog vidare till Sida. Det var väldigt intensiva år – för 35 år sedan. När jag nu läst igenom Mats webbplats blir jag minst sagt imponerad över vad Mats engagemang och envishet åstadkommit för miljön och naturen. Journalisten Peter Hanneberg skrev en artikel i Sveriges Natur 2006 som väl sammanfattar Mats insatser för att integrera miljötänkande i det svenska biståndet.

Nu är det 2016 och i morgon jag ska möta vännen Mats på Fotografiska museet för strategiska överläggningar om tillståndet i världen. Det gör vi regelbundet. Vi har haft många sådana strategiska möten, periodvis nära nog varje månad, under de senaste 35 åren. Mats tar sig alltid tid – såväl för vänner som för det goda samtalet. Och självfallet har vi kollat in alla utställningar. Foto och konst är några av Mats stora passioner vid sidan om naturen och miljön.

Lars Vaste