Akademiska betyg i bl.a. sociologi, pedagogik, statistik, kemi, genetik, botanik och zoologi. Fil.mag. vid Naturvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet. Lärare i i ekologi, faunistik, etc. (amanuens, assistent, lektorsundervisning) vid Zoologiska institutionen, Uppsala universitet 1965-1967.

Sekreterare/bitr. intendent vid Svenska Naturskyddsföreningen 1967-1972. Intendent/kanslichef vid Svenska Naturskyddsföreningen 1973-1976 och 1978-1988 (tjänstledig för arbete internationellt 1976-1978). Låg till stor del bakom uppbyggnaden av Naturskyddsföreningen till en stor modern natur- och miljövårdsorganisation – antalet medlemmar ökade från 30.000 till 160.000, budgeten 10-dubblades och lokalföreningar bildades i nästan alla kommuner i Sverige, liksom länsförbund i alla län. Breddade verksamheten från naturskydd till miljövård.

Var en av de första föreläsarna om miljögifter i Sverige. Varnade bland de första för den marina miljöförstöringen. Startade det Internationella Försurningssekretariatet (i Göteborg) och låg bakom tillkomsten av t.ex. Projekt Havsörn, Projekt Pilgrimsfalk och Projekt Varg – vilka haft en avgörande betydelse för att rädda dessa arter till eftervärlden. Initierade tillsammans med en annan person arbetet med Nedre Dalälvens nationalpark. Etablerade Naturskyddsföreningens program för stöd till miljöorganisationer i tredje världen. Skrev pionjärskrifter för barn, såsom “Första Naturläran”, och för vuxna om de första studiecirklarna i miljövård. Initierade produktionen av en hel serie miljövårdsskrifter, diabildserier, etc. för skolbruk – de första i sitt slag i Sverige. Personifierade Naturskyddsföreningen mer än någon annan under 1970- och 80-talen.

Föreläst för allmänhet, universitetsstuderande, yrkesverksamma av olika kategorier, m.fl. i ett oräkneligt antal sammanhang. Medverkat i och själv producerat ett stort antal radio- och TV-program, många av dem för skolbarn. En av tre författare till boken “Naturkalendern”, som såldes i en upplaga på över 100.000 ex. Skrivit mängder av artiklar i tidningar och tidskrifter och medverkat i ett flertal böcker, inklusive Nationalencyklopedin, om natur- och miljövård.

Startade, tillsammans med Nils Ragnar Jeansson, reseföretaget Temaresor för att främja ekoturism.

Tog i slutet av 1960-talet initiativet till ett organiserat samarbete mellan de nordiska naturskyddsföreningarna och var 1974 med och startade European Environmental Bureau (EEB) – de europeiska ideella miljöorganisationernas samarbetsorgan, med säte i Bryssel. Bidrog med sitt miljökunnande till svenska Röda Korsets studie “Prevention Better Than Cure”. Ledamot i ett mycket stort antal kommittéer och arbetsgrupper på natur- och miljövårdens område, t.ex. Miljödatanämnden och Kommittén för folkrörelseforskning.

Var med och bildade svenska Världsnaturfonden och var ledamot i dess verkställande utskott och projektkommitté under många år. Rådgivare till WWF International 1995-2002.

Var Internationella Naturvårdsunionens, IUCN:s, förste programchef på det marina miljöområdet (Marine Programme Officer) 1976-1978.

Medlem av Internationella Naturvårdsunionens råd och verkställande utskott 1981-1987. Medlem i IUCNs kommissioner för artbevarande (Species Survival Commission), för nationalparker och andra skyddade områden (Commission on National Parks and Protected Areas), för ekologi (Ecology Commission) och för undervisning (Commission on Education), liksom i IUCNs övergripande programplaneringsgrupp under 1970- och 80-talen.

Styrelsemedlem 1978-1990 och styrelseordförande i Internationella Fågelskyddsrådet (International Council for Bird Preservation)1990-1994, en världsomspännande organisation med nationella medlemsorganisationer och representanter i mer än 100 länder. Ordförande för den svenska ICBP-avdelningen i nära 20 år. Tog initiativet till och ledde en total omstrukturering och modernisering av världsorganisationen, efter detta benämnd BirdLife International.

Styrelseordförande i det internationella nätverket för miljöorganisationer, Environment Liaison Centre International, 1982-1984. Under åren medlem av styrelserna i flera natur- och miljövårdsorganisationer, t.ex. Trust for Public Land (i USA) och Global Water Partnership (GWP). Styrelseledamot i Göteborgs Miljövetenskapliga Centrum (GMV), inrättat av Chalmers och Göteborgs universitet, 2003-2006. Ledamot av Kollegiets för utvecklingsstudier programråd, Uppsala universitet 2007-2008. Ledamot av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien.

Sidas första miljörådgivare 1988-1995 och chef för Sidas Miljöpolicyenhet 1995-2008. Spelade en avgörande roll när det gällde att vrida det svenska biståndet i en mer miljövänlig riktning. Ledde arbetet med att etablera en miljöpolicy och ett miljöledningssystem för Sida och med att utveckla metodik och handledningar för strategisk miljöanalys, miljökonsekvensbedömningar och grön upphandling. Ansvarade för framtagandet av en rad idéskrifter om sambanden mellan miljö å ena sidan och fattigdom, ekonomisk tillväxt, konfliktrisker, demokrati och mänskliga rättigheter och klimatförändringar å den andra. Initierade utgivandet av nyhetsbrev om miljö och hållbar utveckling. Byggde upp miljöutbildning för Sidas personal och för andra aktörer på utvecklingsområdet. Föreläste regelbundet bl.a. på universiteten i Stockholm, Uppsala, Göteborg och på KTH. Initierade etablerandet av resurscentra vid svenska universitet för frågor som rör miljöekonomi (EME, Göteborg), biologisk mångfald (SwedBio, vid Sveriges Lantbruksuniversitet och Uppsala universitet, senare vid Stockholm Resilience Centre), miljökonsekvensbedömningar (Lantbruksuniversitetet) och konfliktrisker och miljö (PADRIGU, Göteborg). Tog initiativ till svenskt stöd till och svenskt deltagande i det internationella arbetet med att kartlägga och bevara ekosystemtjänster. Under hans ledning integrerade svenskt bistånd miljöfrågorna i allt utvecklingssamarbete på ett sätt som gjorde Sverige världsledande när det gällde biståndets stöd till en hållbar utveckling.

Svensk ledamot i miljöarbetsgruppen inom OECDs biståndskommitté (DAC/ENVIRONET) sedan starten 1990 och dess ordförande 1993-1998.

Varit medförfattare till eller själv skrivit ett stort antal viktiga, i vissa avseenden epokgörande, policydokument och rapporter på miljö- och utvecklingsområdet, t.ex. en nordisk rapport till Brundtlandkommissionen och en skrift för Sida, “Miljö och Fattigdom”, den senare den första djupare analysen i världen av de komplexa sambanden mellan fattigdom och miljö – den förmedlades i en engelsk version till alla deltagarna i FN-konferensen om miljö och utveckling i Rio de Janeiro (UNCED) 1992. Medverkat vid tillkomsten av Världsstrategin för naturvård och utveckling (”World Conservation Strategy”). Svarade för översättningen till och utgivningen på svenska av bl.a. FNs Världsmiljödeklaration (The World Conservation Charter). En av tre författare till rapporten “Hållbart Bistånd – det svenska biståndet efter UNCED” på uppdrag av regeringen (1994).

(Se vidare under rubrikerna ”Naturskydd och miljövård” och ”Internationellt”.)