Internationellt
Två saker. För det första behöver man inte orda om miljöfrågornas internationella karaktär idag. I början på 1960-talet ansågs det av snävtänkarna som en aning snobbigt och lyxigt att söka internationell samverkan. För det andra har stuprörstänkandet varit förhärskande under lång tid och är det i en del avseenden fortfarande. De fundamentala kopplingarna mellan miljö- och naturresursaspekter å ena sidan och sociala och ekonomiska aspekter å den andra har inte begripits eller erkänts. Ett av många exempel är de mycket ytliga resonemangen om sambanden mellan fattigdom och miljö som dominerade tidigare. Nu har vi kommit en bit längre (Miljö och fattigdom).

Traditionell ämnesindelning inom undervisning och utbildning, brist på tvärvetenskaplig forskning, prestige och revirhävdande hör till det som kostat och kostar mänskligheten ofantligt mycket. Tankarna om en miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar utveckling, diskussionen om vad en sådan innebär i praktiken och de trevande försöken att hantera komplexiteten i verkligheten är viktiga steg framåt. Politisk ovilja, segdragenhet och feghet gör att förändringarna går alldeles för långsamt.

 

WCS
Jag deltog i arbetet med Världsstrategin för naturvård och utveckling, World Conservation Strategy – Living Resource Conservation for Sustainable Development. (Jag arbetade för IUCN i Schweiz på den tiden.) Dokumentet, som publicerades 1980 uppmärksammades då inte tillräckligt, men fick avsevärd betydelse på sikt. Det var första gången den strategiska betydelsen av kopplingen mellan naturvård och utveckling lyftes fram och det var första gången begreppet hållbar utveckling lanserades brett. Strategins grundtankar utvecklades sedan i Brundtlandrapporten i slutet av 1980-talet.

Världen måste räddas nu
Robert Allen, som var huvudsekreterare i WCS-arbetet, skrev en bok baserad på strategin. Jag skrev ett förord till den svenska upplagan och höll en mängd föredrag om strategin.

Och en studieplan tog vi fram.

 

 

 

 

 

 

Jorden vi lever av
Skriften, som grundade sig på Världsstrategin för naturvård och utveckling, utgavs gemensamt av Naturskyddsföreningarna i Danmark, Finland, Färöarna, Island, Norge och Sverige på respektive språk. Ett av många exempel på det nära och värdefulla nordiska miljösamarbetet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gemensam framtid
Rapport till Världskommissionen för miljö och utveckling.
Även Brundtlandrapporten var jag något involverad i. Jag skrev utkastet till och samordnade arbetet med de nordiska Naturskyddsföreningarnas rapport till kommissionen. Ett av våra grundläggande förslag inkorporerades i kommissionens rapport.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vår gemensamma framtid
Brundtlandkommissionens rapport publicerades sedan i en bok på svenska på över 400 sidor. Bertil Hägerhäll var redaktör och han och jag skrev ett förord tillsammans. Naturskyddsföreningen bidrog till spridningen.

Tre år senare kritiserade jag Brundtlandkommissionens alltför ytliga slutsatser om sambanden mellan fattigdom och miljö i Sida-skriften ”Miljö och fattigdom”.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utan miljövård ingen utveckling
Ett av de första stegen mot att begära biståndspengar för att hjälpa till att bygga miljökapacitet i fattiga länder – och för att förklara miljöfrågornas betydelse för social och ekonomisk utveckling. Vi uppvaktade UD, men det skulle dröja några år innan insikten spred sig och tankarna förverkligades.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Världsmiljödeklarationen
1982 antog FN:s generalförsamling Världsmiljödeklarationen, The World Charter for Nature. Jag översatte deklarationen till svenska och skrev i förordet att den kan sägas vara miljöns och naturens motsvarighet till deklarationen om de mänskliga rättigheterna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

IUCN
Internationella Naturvårdsunionen har jag ägnat mycket tid, som anställd under två år, som ledamot i styrelsen, i exekutivutskottet, i flera av dess kommissioner och som rådgivare. Denna märkliga organisation är väl (?) den enda i världen som har en generalförsamling med två beslutande kammare, en statlig och en icke-statlig. När IUCN tillkom 1948 ansågs miljöfrågorna – naturskydd på den tiden – som så okontroversiella.

 

 

 

 

 

ELCI
Environment Liaison Centre International, en samarbetsorganisation för icke-statliga organisationer, etablerades som ett resultat av diskussionerna vid FN-konferensen om miljön i Stockholm 1972. ELCI har sitt säte i Nairobi och jag var styrelseordförande under några år i början av 1980-talet. Styrelsen var internationellt sammansatt, där ingick bl.a. Jimi Omo-Fadaka från Nigeria, Wangari Maathai från Kenya (senare mottagare av Nobels Fredspris), Anil Agarwal från Indien och Tom Burke från Storbritannien. Diskussionerna var viktiga. Här kom tidigt skillnaderna i synsätt mellan nord och syd i dagen när det gällde hållbar utveckling. Det innebar bl.a. förhandlingar en hel natt inför leveransen av en gemensam text till specialsessionen med styrelsen för FNs miljövårdsprogram, UNEP, 1982, tio år efter Stockholmskonferensen.

Birdlife
Fåglar är vackra att titta på och viktiga som indikatorer på tillståndet i miljön. Bryr man sig om dem kan det dessutom leda till att man engagerar sig i bakomliggande faktorer som styr deras – och vår – tillvaro. I nära 20 år var jag ordförande i den svenska avdelningen av Internationella Fågelskyddsrådet, International Council for Bird Preservation, ICBP, i vilken Naturskyddsföreningen, Sveriges Ornitologiska Förening och ett antal andra svenska organisationer ingick. De internationella kontakterna var givna när det gäller fågelskydd och jag blev invald i ICBPs internationella styrelse där jag var ledamot i 12 år. Därefter valdes jag till ordförande för den internationella styrelsen och ledde då arbetet med att omvandla ICBP till det mer strukturerade Birdlife International, som organisationen heter idag. Till min glädje är SOF idag Birdlife Sweden. När jag avgick efter fyra år som styrelseordförande i Birdlife International fick jag akvarellen med Balistaren, en utomordentligt vacker, men utrotningshotad art.

Trust for Public Land
Som ett resultat av ett möte i samband med FN-konferensen om miljön i Stockholm 1972 inbjöds jag till USA att hålla föredrag om miljövården i Sverige. Turnén tog mig till ett halvdussin delstater från Washington DC och Florida i öster, över Texas till Kalifornien och Washington i väster. Det hela ledde också till att jag invaldes i styrelsen för den San Fransisco-baserade organisationen Trust for Public Land. I samband med ett av styrelsemötena fick jag veta att delstatens guvernör, Jerry Brown, ville ha ett privat möte med mig för att diskutera miljöfrågor. Vi träffades en kväll på ett Zen-buddhistiskt center utanför San Fransisco, där han brukade meditera. Minnesvärt.

Biståndet och miljön

Det tog Riksdagen 20 år av voterande innan ett miljömål för biståndet kunde fastställas. Min anställning 1988 som SIDAs förste miljörådgivare var ett resultat av det beslutet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Miljöledningssystem
Riksdagen beslutade – äntligen – om ett särskilt miljömål för det svenska
biståndet. När jag anställdes som miljörådgivare hade nog en del förväntat sig att resultatet skulle bli en utökad portfölj med miljöprojekt. Det såg jag gärna – och så blev det – men min prioritering var en total integrering av miljö- och hållbarhetstänkande i alla delar av biståndet. Review of EIA . Detta började under Carl Thams generaldirektörsskap och accentuerades när regeringen 1995 beslutade att alla myndigheter skulle införa ett miljöledningssystem. Då var Bo Göransson generaldirektör för Sida och han och jag lyssnade till Göran Persson och Anna Lindh som presenterade denna utmärkta tanke. Varje år ska en rapport lämnas in till regeringen – ett system som borde utnyttjas mycket mer aktivt och genomtänkt.

Sida utvecklade successivt tänkandet kring kopplingar mellan miljöfrågor å ena sidan och sociala/ekonomiska aspekter å den andra. Detta resulterade i ett stort antal skrifter som innebar fördjupad kunskap. Här nedan några exempel. Dessa och fler hittar du här.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

MKB-riktlinjer
Vi tog fram de första riktlinjerna för miljökonsekvensbedömningar i det svenska biståndet.

 

 

 

 

 

 

 

 

Miljö och Fattigdom
1991 redovisades en SIDA-utredning om miljö, fattigdom och bistånd. Generaldirektören Carl Tham ledde arbetet och Clas Olsson, då SIDA-ekonom, och jag var sekreterare/författare. Rapporten, Miljö och Fattigdom, var den första mer genomtänkta skriften i världen om kopplingarna mellan miljö och fattigdom. Bl.a. påpekade vi brister i Brundtlandrapporten som kommit några år tidigare. Utredningen låg till grund för ett dokument, ”Poverty, Environment and Development; Proposals for Action”, som utgjorde ett svenskt bidrag till förberedelseprocessen inför UNCED – 1992 års FN-konferens om miljö och utveckling. Den delades ut till alla deltagare i konferensen i Rio.

Hållbart Bistånd
– det svenska biståndet efter UNCED
Regeringen bemyndigade den 5 maj 1994 biståndsminister Pierre Schori att utse en arbetsgrupp ”med uppgift att lämna förslag till principer, riktlinjer och arbetsmetoder för hur besluten vid FNs konferens om miljö och utveckling (UNCED) och de globala miljöfrågorna kan integreras i det svenska utvecklingssamarbetet”. Arbetsgruppen bestod av Anders Wijkman, Sture Persson och mig och i november 1994 överlämnade vi vår rapport.

 

 

UNGASS 19
UNGASS 19  (United Nations General Assembly Special Session, No. 19) – representanter för världens länder samlades i New York den 22-26 juni 1997 för att redovisa vad som hänt sedan UNCED (FNs konferens om miljö och utveckling ) i Rio 1992 och för att komma överens om vad som bör göras fortsättningsvis för att omsätta Agenda 21 i praktiken.

 

 

 

 

Miljömiljarden
I regeringsförklaringen 2004 aviserades att en miljard kronor av det ökande anslaget för internationellt utvecklingssamarbete skulle komma att användas för miljöinsatser. Sida fick i uppdrag att utarbeta ett förslag till satsningen. Utmaningen krävde både ett stort mått av strategiskt tänkande och åtskilligt av samråd. Jag samordnade arbetet, men många var inblandade. Maria Norrfalk var klok och engagerad generaldirektör.

 

 

 

Landstrategier
Samarbetsstrategierna för olika länder granskades från miljösynpunkt. För en del länder fördjupades milljösamarbetet särskilt. När vi skrev den första miljöstrategin för Kina infogade vi på försättsbladet det kinesiska tecknet heng som betyder balans – Kina behöver finna en ny balans mellan ekonomisk utveckling och miljöhänsyn skrev vi.

En utveckling av miljöekonomisk analys och miljöekonomiska styrmedel är nödvändigt över hela världen, verkligen inte bara i Kina.

Kaligrafin gjordes av den åttaåriga skolflickan Li Yuying.

 

 

Miljöekonomi

I och med arbetet med Brundtlandkommissionen insåg jag och en del andra behovet av verktyg för att implementera en mer hållbar utveckling. Miljöekonomi identifierade jag som ett sådant verktyg eftersom det
* fokuserar på grundläggande orsaker till varför ekonomisk aktivitet kan leda till miljöförstörelse;
* värderar miljöförändringar – även icke-monetära;
* identifierar de mest effektiva styrmedlen för att komma tillrätta med miljöproblem.
Tyvärr var den miljöekonomiska kapaciteten låg både i samhället generellt och inom Sida och andra biståndsorganisationer. Och – viktigt – den var låg inom fattiga länder som var och är beroende av sina naturresurser för överlevnad och tillväxt. En rad aktiviteter initierades, bl.a. kurser på Sida, skapandet av en miljöekonomisk helpdesk till Sida, stöd till Världsbanken rörande indikatorer såsom ”genuine savings”, skapandet av regionala miljöekonomiska nätverk, liksom kurser i samarbete med Beijerinstitutet för ekologisk ekonomi.
Vidare initierades ett långsiktigt och framgångsrikt kapacitetsuppbyggnadsarbete i samarbete med Enheten för Miljöekonomi vid Göteborgs universitet (EME). Detta har sedan 1991 lett till att 35 doktorer i miljöekonomi disputerat vid EME, varav 32 nu är tillbaka i sina länder i syd och arbetar aktivt med miljöekonomisk forskning, utbildning och policypåverkan. Ca 400 andra doktorander har dessutom tagit en eller flera kurser i programmet. Som ett fortsatt stöd till denna kapacitet skapades ”Environment for Development Initiative”. EfD har nu 12 miljöekonomiska centra runt om i världen med fokus på att stödja policyprocesser med tillämpad miljöekonomisk forskning. Våra visioner för 28 år sedan genomförs nu i länder i syd med egen kapacitet!

Jag har velat ge ett konkret exempel – mer av visioner och strategiska satsningar behövs! Och hjältar som Thomas Sterner, Gunnar Köhlin, Anders Ekbom, Daniel Slunge m.fl. vid Göteborgs universitet.

Klimat/miljö och säkerhet
– atomvintern
Något jag ägnat många tankar och en hel del arbete åt är de
komplexa sambanden mellan miljöförstöring och naturresursutarmning å ena sidan och konfliktrisk och säkerhet å den andra.
Här ett exempel. Den totala förödelse, inte minst p.gr. av fotosyntesens upphörande och eldstormar, som skulle följa på ett mer utbrett kärnvapenkrig beskrev vi i Sveriges Natur under rubriken Atomvintern. Ett särtryck fick stor spridning och vi var några från Naturskyddsföreningen som
uppvaktade Olof Palme och överlämnade
materialet. Han fångade omedelbart
upp problematiken och markerade sitt
intresse. Tyvärr var detta en kort tid
innan han mördades.

Klimat/miljö och säkerhet
– konfliktrisker och flyktingproblematik
På Sida kopplade jag miljöproblematiken till fattigdom och flyktingproblematik. Två rapporter beställdes. Den ena, Environmental Exodus, publicerades 1995. Den andra, State-of-the-Art Review on Environment, Security and Development Co-operation, lades ut som ett uppdrag från OECD/DACs arbetsgrupp för miljö och utvecklingssamarbete, och presenterades 1999. Ett nyhetsbrev, Environment, Development & Conflict/EDC News, producerades under flera år genom Leif Ohlssons, PADRIGU, försorg.

Under 2015 och 2016 har jag och två kollegor uppvaktat regeringskansliet med material och tankar om sambanden mellan miljöförstöring/naturresursförslitning och säkerhetsproblematik. Och nu har Malin Mobjörk et al. på UDs begäran ställt samman en rapport, ”Climate-Related Security Risks”. Frågorna borde förstås ha fångats upp politiskt för länge sedan. Kompetens och kapacitet för en kontinuerlig analys av orsakssamband och effekter måste finnas och slutsatser för bl.a. miljöpolitik, bistånd och säkerhet måste dras löpande. En sådan analysfunktion med ett långsiktigt uppdrag, emanerande från berörda departement – UD, Försvarsdepartementet, Miljödepartementet – bör snarast etableras, t.ex. vid SIPRI.

SWEDESD
Några av oss på Sida kläckte idén om att etablera ett centrum knutet till högskolan i Visby som skulle arbeta med att stödja miljöundervisning i fattigare länder. Så tillskapades SWEDESD, en strategiskt viktig funktion. Jag hade glädjen att under ett antal år få vara ordförande för dess International Advisory Board. SWEDESD sorterar nu under Uppsala universitet

 

 

 

 

 

 

 

 

Ekosystemtjänster
Ett av de verkligt viktiga framstegen var när WRI, World Resources Institute, med Sida-stöd – avgörande – tog fram det första, grundläggande materalet om ekosystemtjänster. Det följdes upp av Sida med institutionellt stöd, både i Sverige och internationellt.

 

Hur problemen med klimatförändring och bevarandet av ekosystemtjänsterna hanteras kommer att bli avgörande för samhällsutvecklingen i världen. Det har ännu inte trängt in i tillräckligt många huvuden.

Tropiska skogar
– överexploaterade och underutnyttjade
Skriften innehåller tre artiklar av mig, Jöran Fries och Per Wramner, ursprungligen skrivna för Skogsfakta, utgiven av Sveriges Lantbruksuniversitet.